Fastighetsskatten tillbaka i debatten — vad en återinförd skatt skulle innebära

År 2008 avskaffade den borgerliga alliansregeringen den statliga fastighetsskatten och ersatte den med en kommunal fastighetsavgift med ett tak — i dag 9 287 kronor per år för en villa. Det innebär att en villa värd 10 miljoner kronor betalar exakt samma avgift som en värd 2 miljoner, vilket skapat en stor subvention till ägare av dyra bostäder.

Nu är debatten tillbaka. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har länge drivit återinförande, men under 2026 har även ett antal ekonomer inom LO och Konjunkturinstitutet argumenterat för att en progressiv fastighetsskatt skulle minska ojämlikheten, öka rörligheten på bostadsmarknaden och ge stat och kommuner ett mer stabilt skatteunderlag.

Argumenten för återinförande: en fastighetsskatt gör det dyrare att sitta på en för stor bostad och billigare att köpa sig till en lämplig. Det skapar rörlighet. Dessutom korrigerar den delvis för att bostadsrättspriserna stigit dramatiskt sedan 2008 utan att det speglas i skatteuttaget.

Argumenten emot är lika starka. Fastighetsägarförbundet och Villaägarnas Riksförbund påpekar att en skatt på orealiserade värden drabbar pensionärer och andra som är kapitalrika men inkomstsvaga. Att tvingas sälja sin villa för att klara skatten är en symbolpolitisk mardröm som partierna till höger om mitten konsekvent använder i valrörelser.

En kompromisslösning som diskuteras är en reavinstbaserad fastighetsskatt — att skatten aktiveras vid försäljning snarare än löpande. Det adresserar likviditetsproblematiken men har sina egna komplexiteter.

För den som äger en bostadsrätt är kopplingen indirekt men reell: en förändrad fastighetsskatt påverkar villapriserna, och prisutvecklingen på villor drar ofta med sig bostadsrätterna i samma geografiska marknad. En utredning med fokus på fastighetsbeskattningens struktur väntas presenteras under hösten 2026.